måndag 26 oktober 2015

Sååå, the viikeend var very najs. på fredagen gjorde jag inte något jätte märkvärdigt - skönt det. På lördagen sov jag riktigt länge. Så var jag, Nellie och Emma på en skön promenad längs strandpromenaden. Nellie var nog inte så sugen från början av att gå på promme med mig, hon ville bara svänga om och då fick jag bära henne o så skaka hon bara.. Hon måst nog ut i den farliga omvärlden lite mer än vad hon hittills varit. Men när Emma kom emot vågade hon sig nog fram men var nog rätt så fastklamrad till sin enda trygghet = mig. Men SEN blev det andra bullar och hon var ivrig att promenera plötsligt. Nåjaa så blev det kaffe. Resten av eftermiddagen spendera jag med att skriva på mitt grundkurs i ergo- arbete. Så kom Emma på skumppa och så satt vi och prata om ergoterapi med mamma o våra gäster vi hade hos oss. Såå bar det av till stan, hade sjukt roligt hos Tette. Senare fortsatte jag och Emma till Villi väinö, och det stället har nog inte ofta gjrot mej besviken, inte heller denna gång! Erövrade dansgolvet... typ. Lite morkkis hade man väl över Väinö besöket på söndagen, men så sjukt rolig kväll i sin helhet! På söndagen jobbade jag kvällstur, och vad kan jag annat säga än att jag älskar mitt jobb, så bra arbetspass igen. De va de, nu var det då måndag igen. Började skoldagen vid 9, och fick bekräftat att jag får kursen som började idag till godo helt förutom ergo delen. Så skönt. Lunchade och så på eftermiddagen hade vi info om utbytesstudier. Definitivt en sak jag tänker våga göra. Så träffade jag kusin i stan, blev som vanligt lite svängande i butiker och så smoothie. Vad annat? Känner mig lost... blaah. Lycklig ena stunden, så deppad andra, jämför mig med andras liv och det gör mig väl mest deppig, vill liksom bo sambo med någon redan och planera familj en sekund men den andra vill jag vara singel typ hela livet?! Okej nej, aboslut inte. Kanske jag lever lite i en mellanfas just nu, inte fullt vuxen men inte så ung heller, ålderskris?! Förresten, förra inlägget var ganska så flummigt kanske, kom liksom från hjärtat. Funderade flera gånger på att kanske ta bort det, känns lite för personligt. Men samtidigt känner jag att det behövs lite sånt här. Så man får liksom läsa eller så får man låta bli.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar