Lite klichee rubrik jag är medveten om det, men den passar nu bra idag så det får bli den.
Blablabla fick lust o babbla om lite deep stuff en kväll som denna. Hade på m¨åndagen den sista föreläsningen i kursen social kompetens och socialt samspel. Helt intressant själva kursen men fokusen var inte inom räckhåll, Fick också mysa ordentlig med lilla hundvalpen Edvin igen , härligt med någon som vill ge närhet och pussar haha.
Men nu ska jag återgå till veckoslutet. På fredagen umgicks jag med de där hemma. Dvs. mamma och pappa typ. På lördagen var jag då och träna med Juni, var på my ride, gillade nog den typen av spinning fast det var en skärm med landskap. Sedan träna vi ännu muskler och crosstrainade ännu en stund. På lördag kväll tog jag bussen mot kampen halv 9 tiden och träffade lite människor och satt ett par timmar i Memphis och talade. Senare snurra vi med Rebecca runt lite överallt, b.la. Kokomo vilket inte var vårt ställe om man säger så, dvs. åldersklassen där var lite låg. Slutade kvällen på Villi Väinö och så tvingades jag motvilligt ta taxi fast jag skulle ha hunnit med buss.... Inte en toppenkväll. På söndagen prata jag med mamma om livets gång. Mamma e nog min bästa vän också, hon vet typ allt som händer i mitt liv. Alltid om det är nånting som t.ex. oroar mig blir det åtminstone 10 gånger bättre när jag har pratat med mamma. Nåjoo så var det Vasa dags på söndagen. Motvilligt det också.
Jag har nog börjat inse att jag stressar för mycket, allting måste ju inte hända precis idag eller i morgon. Det skulle ju vara lite annan sak om jag skulle vara 30 nu, men jag är bara 20! Jag har på allvar börjat fundera på utbyte. Typ 4 månader skulle räcka gott och väl. Eller kanske bara typ resten av mitt liv? Eller seriöst kanske det är helt okej att allt inte händer på en gång?
Jag tror jag lite har glömt bort att jag faktiskt är jag, jag liksom tappar bort mig själv och min hjärna ibland, och så finns det stunder när jag hittar den igen och får en reality check. Jag har mina egna värderingar, mål, tankar och känslor som ingen annan kan säga att den förstår, inte förstår man om man inte är jag. Därför blir jag ibland så irriterad på folk, jaa till och med mina vänner ibland. Jag tycker inte om när folk säger till mig vad jag ska göra, hur jag ska tänka eller ifrågasätter mina val. De är jag. Visst uppskattar jag tips från folk, men att bli ifrågasatt är något jag inte gillar. Jag har lärt mig att stå på mig mycket bättre än vad jag gjorde för t.ex. 1-2 år sedan. I nuläget skulle jag inte tolerera att bli nertryckt utan någon orsak, jag vill försvara mig själv och visa att jag inte kan behandlas hur som helst.
Jaa, som tur är jag bara 20, jag har hela livet framför mig och jag hinner ännu göra massor av val. Ibland älskar jag livet, och ibland kunde jag inte bry mig mindre om det. Både bra och dåliga I guess. Jag lär mig hela tiden av mina misstag, jag gör misstag, det gör jag men sånt måste man göra också.¨
Sitter iallafall i bussen nu påväg hem. Har haft en del föreläsningar nu i Vasa och tränat en del, vilket känns bra iallafall.
blabla vilket flum får nästan huvudvärk själv av att läsa igenom, har ingen ordning på tankarna just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar