då muren av positivitet rasar samman

Riktigt, riktigt dålig dag igår. Hade redan nästan hunnit glömma hur dåligt jag kan må ibland men nej, återfall.  Inget var bra och hela dagen hade jag en stor klump i magen, minsta lilla grej och det höll på att brista. Jaa, dagen var så dålig att det enda jag ville var att fara hem, bort från Vasa, hem till mitt riktigt riktiga hem. Så vad gjorde jag? Joo, köpte bussbiljett och satt mig på nästa buss hem. Missade i och med detta föreläsningen på torsdagen men det är ett mindre problem. Fick jobbtur tills idag och den här dagen har känts helt normal igen, inget känns så där hemskt tungt just nu. Vet int vad som händer ibland och vet nog att såna dagar som igår tänker jag inte stå ut med utan att göra nånting åt det mera. Kändes riktigt bra efter jobbet, säkert för att jag kände att jag gjort nånting nyttigt för en gångs skull, och så förtjänade jag ju också pengar. Ska jobba där imorgon också, så bra för jag trivdes faktiskt! Fick också skickat lite jobb ansökningar idag och för varje ansökan känner jag att stressen avtar lite med babysteps. Så var vi ju och skrev på kontraktet för vår nya lägenhet med Johanna! Har inte ens hunnit tänka på det, blir skönt med billigare hyra och tror det blir lite mera hemtrevligt där också. Och så har jag ju veckoslutet att vänta på, en kryssning är faktiskt otroligt välbehövd just nu.