när man druckit lite vin för sig själv öppnas hjärtat litegrann

Varför kan man aldrig vara nöjd med sig själv. Man kan ju inte ha ett jävla perfekt liv hela tiden.Varför kan man inte bara ändra på sig själv och bli den alla tycker om, jo för att alla kan int tycka om alla. De e väl helt logiskt. Varför tar man åt sig allt det negativa i livet och ignorera det fina man faktiskt har? Varför kan man int visa sina känslor ens i såna situationer det skulle vara bra, medan man gråter då man inte borde. Varför kan inte den som sårat en mest förstå då man mest skulle behöva det? Varför är hjärtat så ömtåligt och varför är man så känslig. Varför tar det negativa aldrig slut. Är det verkligen såhär livet är. Och varför kommer sånhäna känslor fram alltid på kvällen då man är som mest ensam? Var är han man söker efter? Vill så gärna träffa honom. Varför skall livet vara så svårt? Varför ska man alltid visa sin bästa sida när man inte är en perfekt människa? Varför ska man alltid jämföra sig med andra? Hur svårt kan det vara att tro på sig själv och få ens lite självförtoendet att bli ens liite bättre? Att ha såna man kan vara hursomhelst med i sitt liv är guldvärt. Som tur har jag såna i mitt liv. Varför kan man inte få ett facit i handen över hur framtiden ser ut, och nu bara få njuta av nuet, eller ens se något ljus där, så man blir motiverad att nå det.

Okej jätte personligt igen men jag orkar inte med dom vanliga inläggen om vad jag gjort under dagen. Raka vägen från hjärtat.